VinterNoll2 - Kent

Idag är en sån dag som borde vara glad, istället är den bara vemodig. Ett halvt år, det blev aldrig så länge. Tror att min förkylning gör mig mer nedstämd än vad jag egentligen är. Men ändå, det är en sån dag när alla minnen kommer tillbaka och det tar sjukt att känna efter.

Det är en sån dag när det är extra lätt att gråta, när det känns okej att bara minnas och cykla en omväg för att inte bli påmind. Det var kallt, jag fick höra fina ord, jag blev omtumlad av att allting var för bra för att vara sant. Det var för bra för att vara sant också.

Vet att jag uttrycker mig flummigt men det bara blir så, vet också att det kan tolkas som ganska oförståeligt men det bara blir så också.

There's an awful lot of breathing room
But I can hardly move

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0