Rock´n roll blåa ögon.

Kanske jag har förnekat saker som inte varit bra, kanska har jag hoppats att jag oroat mej i onödan, att jag har överreagerat. Men nu blev allt så tomt. Så annorlunda. Det var ju inte såhär det skulle bli. Allting blev förändrat helt plötsligt.

Men jag vet inte vad jag ska skriva, jag skriver aldrig om saker på denhär bloggen som faktiskt är på riktigt. Det känns inte som jag. Men just nu kan jag inte låta bli, kanske ångrar mej sen.

Och känslorna växlar, försöker tänka på annat. Koncentrera mej på annat. Men det är nästan omöjligt. Ibland gråter jag helt okontrollerat för att sen intala mej själv att det går över. Det kommer att bli bättre. För det vet jag ju att det blir. Jag vet ju det, om jag tänker logiskt. Men vad jag känner och vad jag tänker funkar inte så bra ihop just nu.

Varje litet steg - Lasse Lindh