Rock´n roll blåa ögon.

Jag är imponerad av mig själv just nu, på samma gång lite förvånad. Jag har liksom gjort klart mitt moddearbete, två dagar på förhand, ingen stress, allt är under kontroll. Det känns konstigt. Jag luktar annars plättar i håret, ganska speciellt men har sin naturliga förklaring. Snart ska jag gå iväg till Ukkis, vem vill vara i Berlin när man kan vara i Forsby och kolla film och äta chips tills man börjar må dåligt. Eh.

Annars, jag vill ha ny bra musik. Känns som jag har hört på samma låtar under en vääldigt lång tid. Ge mig lite happy sommarmusik. Fast, problemet är bara att jag och glad sommarmusik inte går så bra ihop. Jag kan på allvar intala mig om att jag är så deprimerad bara för att jag hör på en sorglig låt i 5 minuter. Jag vill ha deppig, sorglig musik med gitarrplink och melankoliska texter. Det är liksom jag. Glad sommarmusik blir så..hurtigt.

Mitt rum borde städas. Typ nu. Dessutom gick min lampa sönder i förrgår, detta gör att det är ganska mörkt i rummet och väldigt många klädesplagg på golvet som jag snubblar i precis hela tiden. Fördelen är ju att man inte ser hur stökigt det är på grund av mörkret. Och ja, jag har inte så mycket att skriva. En vacker låttext får avsluta dethär inlägget istället.  En typisk Ellen låt. Gitarrplink och vacker låttext. Kan det bli bättre?

I have called you children, I have called you son.
What is there to answer if I'm the only one?
Morning comes in Paradise, morning comes in light.
Still I must obey, still I must invite.

If there's anything to say, if there's anything to do,
If there's any other way, I'll do anything for you.

For The Widows In Paradise, For The Fatherless In Ypsilanti - Sufjan Stevens

Fick 4 i finska. Igen. Mitt humör sjönk aningen. Kommer hem och ska försöka räkna matte, förstår en halv uppgift, sen tar det stopp. Tänker att jag kan göra finskaläxan, skriver ner två rader, kommer sen på att jag inte förstår vad läxan går ut på. Snälla, ge mig sommarlov.
Ska strax bege mig iväg på cykelutfärd med mina scoutungar, kubb och muffins kan vara ganska trevligt ibland. Och idag var en såndär dag som jag vaknade till och var på bra humör, trött men lycklig. Fyran i finska förstörde dagen, lyckades förtränga den under en timme men kom på det igen. Och jag tyckte jag var duktig, hade lärt mej en massa fina finska uttryck, jag kan säga "vem sitter på stolen vid bordet och slår huvudet i väggen". Helt i onödan. Eller, nångång kanske jag har någon nytta av att kunna säga det. Men jag tvivlar.

Idag har jag skrivit ett finskaprov som gjorde mig arg.
Jag har upptäckt en dold talang, jag kan typ slå sådär ganska långt på boboll.
Jag har sovit en timme mitt på dagen, det var så skönt, tyst och lugnt.
Jag har varit på vernissage och varit stolt över mina tavlor.
Jag har böjt mina fingrar i konstiga vinklar så Hanna gömde sej bakom en dator.
Jag har funderat varför jag skriver ett blogginlägg på dethär sättet, det känns som jag skulle försöka vara typ jättepoetisk när jag egentligen inte är det.
Jag har haft vårkänslor och kommit fram till att jag har det väldigt bra och är lycklig.
Jag har haft migrän, jippijei, och varit smått sur över det.
Jag har gått på loppis på jakt efter klänning/skor/väskor men hittade ingenting.
Jag har ätit risotto två gånger, mäktigt.
Jag har funderat lite till på varför jag skriver ett sånthär blogginlägg, det är väl ganska smått meningslöst.

Jag borde skriva en finskauppsats.
Jag borde läsa Stolthet och fördom.
Jag borde städa mitt rum.
Jag borde läsa finskaord.
Jag borde skaffa en mattebok och en engelskabok.
Jag borde hitta en intressant bok att läsa ut ganska snabbt på engelska.

Jag vill köpa tyg och sy vackra klänningar.
Jag vill ha mera tid och göra saker jag faktiskt känner för.
Jag vill ha sommarlov, men ändå inte för en sommar går så snabbt och sen blir det höst och då går jag på trean.
Jag vill ha en kladdkaka, en som är så kladdig att man måste äta den med sked.
Jag vill ha vita tygskor.
Jag vill att människor aldrig ska försvinna, att människor jag tycker om inte ska flytta bort.

Vi kommer aldrig att dö - Bo Kaspers Orkester

Jag vill inte skriva studenten, jag vill inte läsa extra finskakurser på sommaren för att ha en chans att klara mig, jag vill inte känna ångest över att inte läsa tillräckligt, jag vill inte knappt förstå hur många ämnen jag ska skriva. Och, jag hatar finska.

Annars är det helt lugnt.

Bara för att jag tycker om denhär bilden väldigt mycket.

Och idag är det 3 maj och jag ska tvinga Emma att komma med och köpa kokosglass med mig. Fast man blåser bort så fort man går utanför dörren, dessutom regnar det. Men, jag gör allt för en kokosglass.

Jag kommer bli expert på romantiken, när denhär perioden är över kan ni fråga mej p r e c i s vadsomhelst om romantiken. Jag lovar, jag kommer att veta allt.
Annars har jag fått sommarjobb, i juni precis som jag ville. Perfekt.

Maybe You Can Owe Me - Architecture in Helsinki