Rock´n roll blåa ögon.

Jag är imponerad av mig själv just nu, på samma gång lite förvånad. Jag har liksom gjort klart mitt moddearbete, två dagar på förhand, ingen stress, allt är under kontroll. Det känns konstigt. Jag luktar annars plättar i håret, ganska speciellt men har sin naturliga förklaring. Snart ska jag gå iväg till Ukkis, vem vill vara i Berlin när man kan vara i Forsby och kolla film och äta chips tills man börjar må dåligt. Eh.

Annars, jag vill ha ny bra musik. Känns som jag har hört på samma låtar under en vääldigt lång tid. Ge mig lite happy sommarmusik. Fast, problemet är bara att jag och glad sommarmusik inte går så bra ihop. Jag kan på allvar intala mig om att jag är så deprimerad bara för att jag hör på en sorglig låt i 5 minuter. Jag vill ha deppig, sorglig musik med gitarrplink och melankoliska texter. Det är liksom jag. Glad sommarmusik blir så..hurtigt.

Mitt rum borde städas. Typ nu. Dessutom gick min lampa sönder i förrgår, detta gör att det är ganska mörkt i rummet och väldigt många klädesplagg på golvet som jag snubblar i precis hela tiden. Fördelen är ju att man inte ser hur stökigt det är på grund av mörkret. Och ja, jag har inte så mycket att skriva. En vacker låttext får avsluta dethär inlägget istället.  En typisk Ellen låt. Gitarrplink och vacker låttext. Kan det bli bättre?

I have called you children, I have called you son.
What is there to answer if I'm the only one?
Morning comes in Paradise, morning comes in light.
Still I must obey, still I must invite.

If there's anything to say, if there's anything to do,
If there's any other way, I'll do anything for you.

For The Widows In Paradise, For The Fatherless In Ypsilanti - Sufjan Stevens