länge leve länge sen, som jag minns det var det lätt även när jag trillade omkull. Länge leve du min vän, du som alltid följt mig hem nykter eller alldeles för full.

Insåg just att den här våren snart är slut. Och jag kan inte riktigt sätta ord på det men alla dom gånger jag har suttit på ett vardagsrumsgolv och pratat viktigheter, lyssnat på Veronica Maggio och sjungit med tillsammans med mina favoriter är liksom över för den här gången.

Fast snart är det sommar. Och det är inte så dåligt det heller.

(och sådär annars så har jag ingen lägenhet nästa år, ska göra min praktik i Uppsala under hösten, är nästan pank, känner mig lite vemodig, har löjligt mycket skolarbeten att göra men är glad i alla fall)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0