Rock´n roll blåa ögon.

Den här låten hittade jag redan i Uppsala. Då lyssnade jag på den när jag hade Åbo-längtan, när jag kände mig liten och när praktiken kändes lite för mäktig. Nu har jag hittat den igen och lyssnar på den mellan att jag försöker lära mig finska, göra tyskaläxa, skriva slutarbete, jobba och liksom leva. Vad jag egentligen vill ha sagt är att det är lite mycket nu och att kaffe och världens finaste kompisar håller mig levande.

Och jo, här är låten.